Hallelujah
Jag trodde jag visste allt.
Det trodde nog både Tjabo och jag.
Vi fnissade och skrattade hela dagen och Spikar'n.
Lurade honom att han skulle upp på högre höjder.
Överraskning på överrakning.
Jag trodde att jag hade gjort mitt.
Jag trodde att mitt ansvar för festen var över.
Att jag kunde gå ner från scenen och dansa natten lång.
Spikar'n ville tala.
Jag skrattade och satte honom på plats.
Han fick minsann lugna sig tänkte jag.
Det var ju vi som ordnade den här festen.
Men när han väl började tala
var det som om tiden stannade.
Jag visste att Tjabo aldrig ville sluta spela
och aldrig kunde sluta tjata.
Men jag visste inte att mamma hade lärt sig det.
Spikar'n ställde upp.
Och de gjorde det igen.
Save tonight.
Jag ville frysa ögonblicket.
Ett utav de största i mitt liv.
Det var många där för att dela det.
Men ändå var jag helt ensam.
Mamma och pappa: jag älskar er.
Helt fantastiskt.
Inte i Las Vegas,
inte i Västindien.
I Strövelstorps Bygdegård.
Nu är det jul igen
Det är fantastiskt.
Det har gått över över tre månader.
Det kom en flytt
med mögel
och en helveteslång renovering.
Världens bästa nollning
med världens bästa nollor.
Lite plugg
en massa fest.
En tenta
och en födelsedagsfest med Dr Otterheim.
Och nu är det dags att plocka fram julservisen igen.
Tända en massa ljus
och sätta sig, nära, nära, nära.
Ängeln, Smaragden och G.
Få är så fantastiska som ni.
Och Hjärter Kung:
det är bara du!
Mäktigt
Jag lämnade grekiskt paradis för sex timmar sedan.
På flygplatsen tittade jag på månen,
sen satte jag mig på planet till Kastrup.
När jag kom hem slog det mig
att det var samma måne jag tittade på.
Det var samma himmel
med tusentals små lysande prickar.
Jag hade tagit plats på några metallbitar
sammansatta till ett fordon
som färdas snabbare än fåglar
samtidigt som jag äter flygplansmat.
För att upptäcka
att mitt tak fortfarande var himlavalvet.
Mäktigt.
Bröllop
Jag kom minsann i den där klänningen iallafall.
Den satt till och med lika bra som när jag provade den för första gången!
När jag fick inbjudan till Sarah och Mackans bröllop trodde jag att det skulle bli fantastiskt.
Det blev det också.
De lovade varandra,
inför församlingen,
att vara varandras intill döden.
Hoppas de klarar det.
För om de gör det
kanske mitt hopp om att hitta Kärleken ökar.
Jag har börjat läsa "Jag älskar dig" av Francesco Alberoni.
Jag tror att han har upplevt många olika sorters kärlek
för han beskriver dem så fantastiskt vackert
att jag ibland får en tår i ögat
och måste vika ett hundöra i pocketboken
så att jag ska kunna plocka fram vackra citat
till vackra människor.
Citat från s 13:
I vår tradition innebär inte "jag älskar dig" bara "jag tycker om dig",
"jag vill ha dig", "jag begär dig", "jag är fäst vid dig" eller
"jag känner tillgivenhet för dig".
Det innebär "för mig är du det enda ansikte bland alla världens
otaliga ansikten, det enda jag drömmer om, det enda jag begär,
det enda jag strävar efter, över allt annat
och för evigt".
Jag önskar att jag kände så.
Ajajaj.
Vad det gör ont i hjärtat.
På söndag tar jag min mamma
och åker till Egeiska Havet.
Där ska vi låta tsatsiki och San Miguel bli vårt levebröd.
Och solens strålar vårt begär.
Mamma: tänk att det blir av!
Det vi pratat om i så många år
men alltid prioriterat något annat.
Som att det kunde finnas något viktigare
än att vara tillsammans.
Äntligen!
Som små barn
Roadtrip
Min Ängel och jag åkte norrut.
Norrköping, Linköping och Stockholm.
I Norrköping hos Dr Otterheim med underbar Emilia
och härlig grillbuffé mitt i natten.
Härliga bad.
Jag fick säga hejdå till den klänning jag planerat att bära på bröllopet.
Ängeln sa hejdå till alla kommande ligg
när vi såg den stora menyn på glassrestaurangen.
Men jag måste ändå citera Ängeln när all ångest lagt sig:
"Hello happiness!"
För vi fick ungefär en liter varm chokladsås till alla glasskulor.
Linköping bjöd på Lisa och Danne.
Lisa; du ska veta att du är en utav de underbaraste människor jag mött!
Jag följde med henne till jobbet
och jobbade i sisådär 3 minuter för Bilprovningen
sen kom jag på att jag inte alls saknade det.
Jag hälsade på alla underbara flickor på Duvan också.
Det är lustigt.
Jag träffar dem nästan aldrig
men när jag ser dem fylls jag av sådan kärlek.
Duvan, plan 2, ni slutade aldrig att kännas som ett hem för mig.
Närhelst ni glömt bort mig,
kommer jag med mitt kaffebröd
och mina kärleksbekymmer
och min skånska dialekt.
I Stockholm var vi flickorna hela veckan
under Pridefestivalen.
Några trodde att jag och Ängeln var tillsammans
men det gör ingenting
för hon vet att jag ställer upp på allt.
Vi kommer att dö tillsammans hon och jag.
Sara och Amira visade oss utelivet.
Elias visade oss en skräckfilm.
Sen fick vi hjälpa honom att leta igenom lägenheten
så att inte några spöken gjort intrång.
Hannes och Madeleine.
Tänk att det är så många år sedan vi sågs för första gången
och att jag fortfarande kan träffa er och känna mig som hemma.
Tack.
Hjärter Kung.
Fyra veckor exakt.
Här sitter jag med ett fånigt leende
och bultande hjärta
och du har inte en aning
men jag tänker på dig precis just nu.
Jag glömde ju vårt bad...!:)
Päron
Vad gör dina föräldrar när du är på semester?
För när jag är på semester i Skåne, ser mina föräldrar till att jag kan köra dem.
Först till konsert på Sofiero.
Fixar'n kom inte in med 12 öl och kycklingssallad.
Sen till Helsingborg på festival.
I en gränd för att byta skor.
Jag frågade om de hade nycklar
och hörde att jag har blivit precis som dem.
Jag frågade dem om de visste när det sista tåget gick hem.
De hade ingen aning.
Det som är bra med föräldrar
är att de har pengar
till taxi.
Och knappast skulle tänka
att det är en bra idé att gå hem
för det ÄR långt.
Även mellan Villan och Ålidhem.
Och här sitter jag nu.
Orolig för att de inte har nycklar,
för att de ska dricka för mycket,
för att de ska tappa bort varandra
och för att de inte ska få någon taxi
och bestämma sig för att gå hem.
Tänka sig, jag blev precis som jag aldrig sa att jag skulle bli.
Tur att det är min tur imorgon.
Inför höstens säsong
Hockeysäsongen dröjer ett par månader men redan nu i slutet av juli börjar lagen att gå på is.
Transferfönstret har varit öppet sedan i maj och lagen värvar spelare.
Mitt lag har 41 dagar kvar till din ispremiär men jag behöver naturligtvis också komplettera truppen inför kommande drabbningar. Jag hörde talas om en spelare, lämpligt nog tänker jag benämna honom Hjärter Kung, redan i januari.
Jag visste redan då att jag ville ha honom som kapten. .
Kontraktet är fortlöpande, har kort uppsägningstid och det finns en massa godsaker att inhämta.
Hjärter Kung; skriver du på för mitt lag?
Säkert!
"En hund jag kände dog för en vecka sen
Och några dagar senare dog hans hundkamrat
Dom kände varandra fanns ingen poäng att leva utan en bästa vän
Jag förstod det inte då men nu vet jag vem det kommer bli
Vi kommer att dö samtidigt, du och jagVi kommer att dö samtidigt, du och jag Vi kommer att dö, dö"
Inget liv.
Satt en stund på Torstens igår.
Det är lustigt med min hemby.
För precis innan jag gick hemifrån,
med destination Torstens,
ringde det en kompis till min bror.
Och när jag 10 minuter senare
anländer dit
står samma kille och hänger över staketet,
pratandes med samma folk
som jag träffade där för typ två dagar sen.
Jag vet inte vad som är mest tragiskt.
Det faktum att alla går till samma ställe
eller att jag faktiskt inte har så mycket annat att göra
än att hänga där.
Jag har satt upp sommarens mål:
att ta mig igenom Guillous serie om Arn.
Och sen se filmen.
Vi får se om jag klarar av det.
Du hänger löst...
Igår hade jag världens bästa dejt.
Vi kom i tid.
Hon bjöd på mat.
Jag bjöd på bio.
Sex and the City.
Vi skrattade.
Jag grät.
Efteråt fick jag en puss.
Det var Ängeln jag träffade.
Jag frågade: "Tror du att jag någonsin blir gift?"
Hon tittade på mig: "Det är klart att du blir gift. Annars gifter jag mig med dig och då ska du få namnet Laudius-Lager".
Ängeln vet precis hur hon torkar mina tårar,
och får mig att skratta.
Idag har jag fått lätta brännskador på bröstet
och i ansiktet.
Någonstans hörde jag att det är rosigheten man vill åt.
Inte det sönderbrända, som mina kinder.
Pratade med Molle idag.
Han säger att han vill resa.
Men har har nog inte sagt det till sin flickvän,
vilket underlättar innan han försvinner i ett par veckor.
Han är ett mysterium för mig.
Jag vågar inte riktigt titta på honom,
för då vet jag att jag faller.
Ett logiskt beslut?
Shit, måste vara det första.
Telefonsamtalet
Det var minsann intressant.
Pratade med Hjärter Kung idag.
Det var så häftigt
för när jag hörde hans röst
mindes jag med ens hur hans ser ut.
Den blå färgen hans ögon har
och hur mjukt det kändes när jag smekte honom över ryggen.
Den där sista morgonen.
Det är magiskt.
Samtidigt som har tar mitt hjärta till en förtrollad värld
så blir jag till hans prinsessa.
Inte till den där Maria som satt vid fikabordet och svor igår.
Över hur jävligt han egentigen behandlat henne.
Kan ingen komma och peta hål på bubblan?
Kan ingen komma och förstöra mitt luftslott
och plocka av mig den här prinsessrollen?
Eller för all del,
plocka fram en annan prins.
Med ett riktigt slott.
Finns det syréner, tror ni?
Vi mötte Sammet i Landskrona i torsdags.
Sen begav vi oss till Ven.
Och huset där vi fick träffa Mamman och Brorsan.
Jag, Sammet och Smaragden.
Vi har spelat Casino.
500.
Plump.
Trivial Pursuit.
Läst böcker om genus och självkänsla.
Lyssnat på Fredrik Lindström och ifrågasatte den mänskliga faktorn.
Och lyssnat på Lena Andersson och ifrågasatte huruvida pojkar skulle ges blomnamn eller inte.
Mina flickor, så underbart mysigt.
Ängeln kom på besök med två vänner.
De kom, de åt och sen gick de.
Men att de ens gjorde sig besväret att hälsa på var mysigt :)
Hon är så mjuk, den där Ängeln.
Tentaresultatet skulle tydligen ligga på kurshemsidan.
Ringde och Tjabo läste för mig.
Han kom till mitt resultat och sa retsamt:
"Är du nervös nu eller?"
Sen sa han:
"Det är klart. Du är godkänd."
Jag skrek.
Och hoppade.
Sen skrek jag lite till.
Sms:ade till de som ville veta.
Och ringde till dem som jag vet att det betydde mycket för.
Vi kan om vi vill men vi kräver support! (Det gör så ont i mitt hjärta men jag vet att det går över).
Glad midsommar!
Nu drar jag till en ö.
Med väskan fylld med kläder.
Men hjärtat är tomt.
Tycker om när du tar på mig
Min första kärlek träffade jag för sex år sedan.
Vi kan kalla honom för Grodan.
Inte för att jag på något vid vill likna honom vid en groda i sig.
Utan för att han i gänget hade smeknamnet Paddan.
Och för att han blev min prins.
Jag fick tjata på honom länge.
Men sen var han fast.
Jag var fast sedan länge.
Han gav mig Arthur, Theodor och Eleonora.
Och en massa vackra ord.
Han skrev på ett kort att han älskade mig för evigt.
Och att han aldrig skulle bli hemlös,
för han hade mig.
Jag tappade bort mig själv.
Det gjorde Grodan också.
Jag flyttade och lämnade allt.
För jag trodde att om jag bara flyttade,
så skulle alla problem försvinna.
När jag upptäckte att Grodan inte älskade mig längre
blev jag skräckslagen.
Och jag tror att vår andra chans var dömd att misslyckas,
för vi gjorde det inte av kärlek.
Men vi fick en underbar kärlekssemester.
En underbar julafton tillsammans.
Grodan var vacker tillsammans med julservisen.
Jag var så ledsen när jag skjutsat honom till tåget.
För när han kysste mig på perrongen
och sa att han älskade mig.
Då trodde jag honom.
Och jag trodde jag visste att grodan skulle bli min.
För alltid.
Men kort därefter ville inte Grodan ses längre.
Jag visste det inte då,
men han hade lånat ut sitt hjärta till någon annan.
Under en tid när jag hade en hemlighet,
som jag inte kunde dela med Grodan.
Jag vet faktiskt inte varför jag skriver det här.
Det är klart att jag vill att han ska läsa.
Jag tänker säga åt honom att läsa.
Jag är inte ledsen över att det blev såhär.
Men jag förlorade min bäste vän under sex års tid.
Eller rättare sagt,
han blev till en Groda jag inte längre kände.
Vi behövde båda gå vidare.
Det som är jobbigt idag är inte att Grodan inte var min prins,
utan att han helt enkelt inte bryr sig om sin Sommarflicka.
Man säger ju att motsatsen till kärlek inte är hat,
utan likgiltighet.
Studentskivor
Jag vaknade i ett rum jag inte kände igen.
Det var ljust och fullt av kartonger.
Sen slog det mig.
Jag är ju inte på Historiegränd med Ängeln,
eller på Fysikgränd med Hjärter Kung.
Jag är ju på Kamomillgatan med Tjabo.
Jag och Syrran fikade.
Pratade om terminen som gått.
Det är så overkligt men ändå så verkligt.
Att jag bor ju i Umeå.
Och jag pluggar ju där.
Om 80 dagar iallafall.
Hanna tog studenten.
Det är så underbart med vissa människor.
Som med mina BP-vänner.
Jag träffar dem så sällan.
Men när jag träffar dem så är det så mycket kärlek.
Och vi känner varandra så väl.
Även om vi inte ses så ofta.
Vi kom till en studentskiva där en svärmor skulle dansa magdans.
Då gick vi hem,
jag och min blockflöjtslärare.
Hannas studentskiva var så underbar.
God mat, tårta, whiskey och choklad.
Och att se henne så glad.
Hon skulle till Bahnhof.
Jag rådde henne att plugga till läkare.
Sen gick jag till Joel,
Estetens bror.
När jag kommer ligger en kille och spyr på gräsmattan.
Hans mamma fick hämta honom.
Jag var så glad att jag är vuxen.
Jo, det är sant.
Jag är nog vuxen.
För det var inte okej att killen spydde på gräsmattan.
Fast jag är en liten vuxen, ingen stor sådan :)
Idag sade jag som hastigast till mina föräldrar att jag visst provat att röka.
Pappa höll på att gå i taket även om han själv har rökt i mer än 30 år.
(FÖR JAG LÄSER JU FAKTISKT TILL LÄKARE! Jo, men tack, som om jag inte fått reda på det på annat sätt eller?)
Och mamma sa att man får cancer direkt.
"Cancer Direkt - Kan jag hjälpa till med något?"
Gick förbi en kille som bor ett kvarter bort.
Vi träffades några gånger i Linköping.
Han undrade vilken idiot det var som avfyrade fyrverkerier.
Jag sa att det var mina grannar.
Och jag gick dit på efterfest.
Tentafest på Historiegränd 4B
Maria is in Ängelholm
Fick lite ont i hjärtat när vi flög in över Bjärehalvön.
Inte för att jag vill stanna i Umeå.
Men jag ville inte komma till Ängelholm heller.
Tjabo hämtade oss.
Han sa ingenting, det brukar han aldrig göra.
Men jag såg på honom att han var glad att jag var hemma.
Och att han hade saknat mig.
Och då visste jag på något sätt att det här, det kommer att lösa sig.
Det kommer att bli riktigt bra.
Vi körde till Viken för att lämna Ängeln med all sin packning.
Två kramar och jag sa att jag kommer att ringa varje kväll för att säga godnatt.
Det kommer jag förmodligen inte.
Men det känns bra att ha någon att säga godnatt till.
Jag lämnade mina väskor och gick till Lillen.
Hon blev glad. Men nervös för att jag kom.
Hon är min mormor men kallas för Lillen.
För intill mig och Tjabo är hon så liten att hon nästan inte syns.
Lillen har en syster som har dragit henne till Kronofogden.
Bisarr historia som jag bara kan skratta åt.
På vägen hem gick jag förbi ett hus som jag tittat många gånger på.
Det visade sig att det var dit som Luddes mamma hade flyttat.
Jag har inte sett henne sen jag var liten.
Hon blev glad över att se mig,
bjöd in mig till deras uteplats.
Sen pratade vi en massa minnen.
Hon sa att Ludde och hon pratade om mig bara för någon vecka sedan.
Då hade han sagt att det var så bra med mig, vi hade liksom alltid varandra.
Från lekis till högstadiet.
Det är så lustigt.
För Ludde har satt så många spår i mitt liv utan att egentligen veta om det.
Det är därför jag varit så fascinerad av Ungern.
Och bara för några veckor sedan så berättade jag för Honom om den dag då jag och Ludde plockade med oss en liten igelkottsunge hem i en cykelhjälm.
Och Luddes mamma blev jättearg.
Jag lämnade mitt nummer till Luddes mamma.
Hon skulle ge lappen till Ludde imorgon.
Jag skrev på lappen att det vore så roligt att ses.
Det hoppas jag att han också tycker.
För jag har undrat så många gånger.
Jämförelser
Jag önskar att vi kunde ha en lika okomplicerad relation som våra vänner.
Så att vi kunde träffas.
Dricka vin.
Och skratta hela natten.
Jag skulle vilja ha det som dem.
Fast jag skulle aldrig vilja byta den "kärlek" vi har mot någonting annat.
Det är så lustigt.
En person har varit en så stor del av ens liv.
Och nu är han borta.
Och här sitter jag, helt lämnad.
Kan inte tänka på så mycket annat.
Kan inte prata om så mycket annat.
Och du har rest bort.
Du befinner dig på en plats där jag inte får något rum.
Där livet förmodligen är lättare än det är här.
Jag längtar, tänker och funderar.
Och du har inte ens hört av dig.