En Skåning i Norrland

Jag kom på det idag. Började klura på det för längesedan men idag ska hon äntligen träda fram här på bloggen: Smaragden. Hon vet varför. Och hon vet att jag tycker att hon är vackrare i uppsatt hår. Men att det nog mest är en vanesak. 

Tuff dag idag. Inte tuff som i häftig; tuff som i dramatisk. No more drama, please. Fast jag är ganska bra på att försätta mig i dramatiska situationer själv. Sen gick vi hem till Saima. Hon ska också få ett namn. Men varje namn måste ha unik passform för personen. Och det krävs ett noga övervägande innan ett namn tas i bruk. Vi hade det så mysigt. Smaragden var också där, precis som Sara och Andrée. Sen tittade Generalen och hans Emilia förbi. Jättegoda grillspett. Och klyftpotatis med sås av gräddfil och sötsur sås. Precis som jag dröm om det i flera dagar. 

Vi har skojat om vem som är kursens Doc. Och sen såg vi honom på väg hem.

Och Sara fick ett SMS från en kille som hade sett en hund.

Sen lärde jag mig att en hund per definition är en hund med fyra ben och en svans. 

Tänk var jag lär mig här uppe i Landet Där Solen Har Slutat Att Gå Ner. 

Jag tror att Ängeln såg det på mig. Att jag hade någonting jag tvunget behövde få ur mig, någonting jag inte kunde bära på ensam. Och när jag väl hade sagt det så kändes det så väldigt mycket lättare. Jag vet inte varför men jag trodde att hon skulle bli arg. Men hon bara log sitt allra vackraste leende och sa att hon alltid skulle finnas där. Att hon tänker ställa upp i alla väder och att hon trodde att jag skulle vara väldigt vacker i vinter. Fast sen sa Ängeln att hon tyckte att jag var vacker alltid. 

Solen går ner över Nydala nu. Jag längtar. 

Livet är bra här. Jag är nöjd med allt jag gjort. 

I veckan ringde de från Villan. De frågade om jag ville bli kvällschef till hösten. Jag blev jätteglad. Min ängel blev också tillfrågad. Hon svarade ja. General Otterheim fick också frågan men han säger att han hellre vill jobba tillsammans med oss :)

Personalfest igår. Idag låg jag i sängen till 19. Ängeln fick väcka mig. 

Jag minns att jag satt i fönsterkarmen vid baren. Och tittade ut på alla människor och tänkte att herregud, jag älskar ju dem allihop. Det är så underbart här i Norrland. 

Sen kom jag ihåg att det var fri bar och att man nästan bara behövde sträcka fram handen för att nå en cider. Hehe. Vid fem slängde jag cykeln i busken utanför och gick in.

Hjärter Kung och jag gjorde det mysigaste jag någonsin gjort med någon. Vi plockade fram alla minnen och alla känslor och la dem i en glassburk. En diskad sådan. Den förslöts, fick en etikett och sen la vi den i hans frys. Underbara Hjärter Kung. Och jag som inte ens har varit så förtjust i Toblerone.  

I fredags hade jag tvingat Ängeln på vad hon kallade en parmiddag. Jag kallade det en middag med vänner. Det började lite skakigt och det slutade riktigt ostadigt för Göteborgarens del iallafall. Det var en jättebra dag. Födelsedag och allt. Och present, det hade jag minsann. 

Lördagen var en underbar dag. Fast Hjärter Kung blev stressad och arg. Då fick jag frysa, jag glömde min halsduk. Mitt hjärta hade inte heller något på sig, så det blev också ordentligt kallt. Sen ordnade vi matlådor och såg på film. Och satt nära, nära, nära varandra i soffan. 

Igår pluggade jag nästan hela dagen. Sen blev det dags för den Underbara Söndagsmiddagen. Jag har tur som har hittat en liten mysig familj att vara tillsammans med. 

Hjärter Kung vaknade lite halvt; han frågade om det var söndag. 

Jag log och svarade ja. 

Sen tänkte jag att det inte spelade någon roll vad det var för dag. För det hade varit en Underbar Dag iallafall. 

Ängeln. 

Underbar. 

Och min sambo. 

Välkommen till hösten, Hjärter Kung. Då bjuder jag naturligtvis på 160 cm varje natt. 

Inget spännande alls. 

Mamma är glad och säger att det vara är tre veckor till jag kommer hem. 

Jag försöker låta glad.

Men jag har mest mörker idag. 

På skrivbordet har jag saker som skingrar mitt mörker. 

För när det var som mörkast så skrev Ängeln att jag var världens underbaraste och att hon ville vara vinden om jag vore himlen. Och att hon älskade mig vad som än hände. 

Igår var vi på generalutbildning, general Laudius och general Otterheim. Vi har mycket roligt framför oss. Sen förflyttade vi oss till Universum för att göra det man uppenbart måste göra på läkarprogrammet: plugga. Det hela avslutades med den traditionella söndagsmiddagen hos mamma Emilia och pappa Andreas. Mysiga människor och tacos. 

I natt viskade Hjärter Kung i mitt öra. Han sa att han behåller kortet för att det betyder något. 

Vi pratade och grät. 

För att sommaren är som ett mörkt hål. 

Hjärter Kung sa att han skjuter mig ifrån sig. 

Det är sant. 

Sen skrattade vi och kom överens om att han var helt störd. 

Det är också sant. 

Jag sa det inte då.

Men jag vet att om jag gör honom lycklig så ger det sig över sommaren.

Sen höll vi om varandra hela natten. 

  

Utsedd till en av tre generaler för nästa termins nollning. Sweet. 

Fredagen var toppen. Det bästa med att plugga är att det finns en pub som öppnar klockan två på fredagar. Och det bästa med att vara student är att det är helt okej att vara full klockan sex . Men då slutar det också med att man går hem klockan 10. För då är man trött. 

Dagen har varit underbar. Jag har tittat in i Hjärter Kungs ögon hela dagen. Och så har vi kommit överens om Hakuna Matata. Och utan att vi sa det så kom vi nog överens om att Mraz fyller hjärtat genom berätta att han är din. 

Nu blir det inte längre riktigt mörkt i Norrland. 

Hjärter Kung, behöll du kortet för att du ville ha det? Eller glömde du bort att du hade det?

Jag har Hjärter Dam här. 

Det har varit en meningsfull dag. Imorse ville jag inte ens gå upp, var tvungen att ringa Anna och höra om hon kunde komma på någon anledning för att jag skulle gå upp ur sängen. Hon sa "Kom hit!". Jag log. Det är en vän. Jag gick upp. 

Casegruppen förstod sig på labbprotokollet ändå. Men det tog sin lilla tid. Sen pratade vi om mitos och det tog ännu längre tid. Josef blev besviken över att vi började skolan så tidigt till hösten för han vill åka på älgjakt. Sen stoppade han en kaffekopp i munnen och försökte prata. Min casegrupp är härlig. 

Jag kan om jag vill men jag kräver support!

Tack underbara Änglar för att ni lyssnar. Tack för att ni faktiskt säger vad ni tycker och aldrig ljuger. Usch för lögner.   

Jag har tänkt att jag måste börja om rätt länge. Men det är som att hjärtat inte riktigt varit okej med tanken. Men idag pratade jag med mitt hjärta. Vi kom överens om att det fick vara nog nu. 

Sen pratade jag lite med min hjärna och vi kom överens om att plugga. 

Jag är i Norrland. Det är mitt hjärta och min hjärna helt överens om, faktiskt. Här är det ömsom varmt och ömsom kallt. När jag flyttade hit var det så kallt att mina tår frös. För jag hade ju inga ordentliga vinterskor. Söderut blir det ju liksom inte lika kallt. Och när det blir kallt så stannar man inne. Det gör man inte i Norrland. Här har jag gått till skolan i snöstorm. Och hem från krogen i snöstorm. Men det gör ingenting för mitt hjärta är varmt. 

I morse vaknade jag i solsken. Det berodde på att det var ljust när jag gick och la mig. Vi var nere i byn. O'Learys, väldigt trevligt. Och frukost på Frasses. Då mådde jag illa. På vägen hem hittade mitt sällskap en vägskylt som hon tog med sig. Sen hittade vi ytterligare en vägskylt som jag ville ta med hem. 

Min vän tyckte att jag behövde lite vägledning, sa hon och skrattade. Jag tycker det är skönt med vägledning så jag skrattade också. Sen sa hon att man åtminstone visste vart man skulle när man vaknade. Då skrattade jag också för att jag inte har en aning om vart mitt hjärta ska ta vägen imorgon.