En Skåning i Norrland

Det betyder att man nästan när som helst kan ringa sina casevänner. Och fråga om amyloida sjukdomar, proteinveckning eller varför man ens ska plugga. 

MIn grupp är jättebra. Där är ingen dålig. Även om det finns de som är bättre än de andra. Men aldrig att någon skrattar för att vara elak. Eller säger någonting för att trycka ner någon. Vi har till och med bestämt att vi ska åka ut til Josefs stuga efter helgen. Vicky får det lite stressigt. Men hon sa att hon tyckte att det var värt det. 

En gång mådde jag dåligt. Då ville jag inte prata med dem. Men jag sa att hallå, vi måste ha en casekram. Då reste vi oss alla upp och stod i en ring och kramades. Det var lite udda. Men väldigt mysigt. 

Detta inlägget är tillägnat min casegrupp VT08. Min första riktiga casegrupp. Mysgruppen. Ni är guld värda. Utan att ni vet om det så motiverar ni och får mig att bli glad och tacksam över att jag får vara här i Umeå. 

Josef, Erik, Vicky, Jonas och Karin.