En Skåning i Norrland

Jag kom på det idag. Började klura på det för längesedan men idag ska hon äntligen träda fram här på bloggen: Smaragden. Hon vet varför. Och hon vet att jag tycker att hon är vackrare i uppsatt hår. Men att det nog mest är en vanesak. 

Tuff dag idag. Inte tuff som i häftig; tuff som i dramatisk. No more drama, please. Fast jag är ganska bra på att försätta mig i dramatiska situationer själv. Sen gick vi hem till Saima. Hon ska också få ett namn. Men varje namn måste ha unik passform för personen. Och det krävs ett noga övervägande innan ett namn tas i bruk. Vi hade det så mysigt. Smaragden var också där, precis som Sara och Andrée. Sen tittade Generalen och hans Emilia förbi. Jättegoda grillspett. Och klyftpotatis med sås av gräddfil och sötsur sås. Precis som jag dröm om det i flera dagar. 

Vi har skojat om vem som är kursens Doc. Och sen såg vi honom på väg hem.

Och Sara fick ett SMS från en kille som hade sett en hund.

Sen lärde jag mig att en hund per definition är en hund med fyra ben och en svans. 

Tänk var jag lär mig här uppe i Landet Där Solen Har Slutat Att Gå Ner.