En Skåning i Norrland

Jag har tänkt att jag måste börja om rätt länge. Men det är som att hjärtat inte riktigt varit okej med tanken. Men idag pratade jag med mitt hjärta. Vi kom överens om att det fick vara nog nu. 

Sen pratade jag lite med min hjärna och vi kom överens om att plugga. 

Jag är i Norrland. Det är mitt hjärta och min hjärna helt överens om, faktiskt. Här är det ömsom varmt och ömsom kallt. När jag flyttade hit var det så kallt att mina tår frös. För jag hade ju inga ordentliga vinterskor. Söderut blir det ju liksom inte lika kallt. Och när det blir kallt så stannar man inne. Det gör man inte i Norrland. Här har jag gått till skolan i snöstorm. Och hem från krogen i snöstorm. Men det gör ingenting för mitt hjärta är varmt. 

I morse vaknade jag i solsken. Det berodde på att det var ljust när jag gick och la mig. Vi var nere i byn. O'Learys, väldigt trevligt. Och frukost på Frasses. Då mådde jag illa. På vägen hem hittade mitt sällskap en vägskylt som hon tog med sig. Sen hittade vi ytterligare en vägskylt som jag ville ta med hem. 

Min vän tyckte att jag behövde lite vägledning, sa hon och skrattade. Jag tycker det är skönt med vägledning så jag skrattade också. Sen sa hon att man åtminstone visste vart man skulle när man vaknade. Då skrattade jag också för att jag inte har en aning om vart mitt hjärta ska ta vägen imorgon.