En Skåning i Norrland

Det var ljust och fullt av kartonger. 

Sen slog det mig. 

Jag är ju inte på Historiegränd med Ängeln, 

eller på Fysikgränd med Hjärter Kung. 

Jag är ju på Kamomillgatan med Tjabo. 

Jag och Syrran fikade. 

Pratade om terminen som gått. 

Det är så overkligt men ändå så verkligt. 

Att jag bor ju i Umeå. 

Och jag pluggar ju där. 

Om 80 dagar iallafall. 

Hanna tog studenten. 

Det är så underbart med vissa människor. 

Som med mina BP-vänner. 

Jag träffar dem så sällan. 

Men när jag träffar dem så är det så mycket kärlek. 

Och vi känner varandra så väl. 

Även om vi inte ses så ofta. 

Vi kom till en studentskiva där en svärmor skulle dansa magdans. 

Då gick vi hem, 

jag och min blockflöjtslärare. 

Hannas studentskiva var så underbar. 

God mat, tårta, whiskey och choklad. 

Och att se henne så glad. 

Hon skulle till Bahnhof.

Jag rådde henne att plugga till läkare. 

Sen gick jag till Joel, 

Estetens bror.

När jag kommer ligger en kille och spyr på gräsmattan.

Hans mamma fick hämta honom.

Jag var så glad att jag är vuxen. 

Jo, det är sant. 

Jag är nog vuxen.

För det var inte okej att killen spydde på gräsmattan. 

Fast jag är en liten vuxen, ingen stor sådan :)

Idag sade jag som hastigast till mina föräldrar att jag visst provat att röka. 

Pappa höll på att gå i taket även om han själv har rökt i mer än 30 år. 

(FÖR JAG LÄSER JU FAKTISKT TILL LÄKARE! Jo, men tack, som om jag inte fått reda på det på annat sätt eller?)

Och mamma sa att man får cancer direkt. 

"Cancer Direkt - Kan jag hjälpa till med något?"

Gick förbi en kille som bor ett kvarter bort. 

Vi träffades några gånger i Linköping. 

Han undrade vilken idiot det var som avfyrade fyrverkerier. 

Jag sa att det var mina grannar. 

Och jag gick dit på efterfest.