En Skåning i Norrland

Pratade med Hjärter Kung idag. 

Det var så häftigt

för när jag hörde hans röst

mindes jag med ens hur hans ser ut. 

Den blå färgen hans ögon har

och hur mjukt det kändes när jag smekte honom över ryggen. 

Den där sista morgonen. 

Det är magiskt. 

Samtidigt som har tar mitt hjärta till en förtrollad värld

så blir jag till hans prinsessa. 

Inte till den där Maria som satt vid fikabordet och svor igår. 

Över hur jävligt han egentigen behandlat henne. 

Kan ingen komma och peta hål på bubblan?

Kan ingen komma och förstöra mitt luftslott

och plocka av mig den här prinsessrollen?

Eller för all del, 

plocka fram en annan prins. 

Med ett riktigt slott.