Tycker om när du tar på mig
Min första kärlek träffade jag för sex år sedan.
Vi kan kalla honom för Grodan.
Inte för att jag på något vid vill likna honom vid en groda i sig.
Utan för att han i gänget hade smeknamnet Paddan.
Och för att han blev min prins.
Jag fick tjata på honom länge.
Men sen var han fast.
Jag var fast sedan länge.
Han gav mig Arthur, Theodor och Eleonora.
Och en massa vackra ord.
Han skrev på ett kort att han älskade mig för evigt.
Och att han aldrig skulle bli hemlös,
för han hade mig.
Jag tappade bort mig själv.
Det gjorde Grodan också.
Jag flyttade och lämnade allt.
För jag trodde att om jag bara flyttade,
så skulle alla problem försvinna.
När jag upptäckte att Grodan inte älskade mig längre
blev jag skräckslagen.
Och jag tror att vår andra chans var dömd att misslyckas,
för vi gjorde det inte av kärlek.
Men vi fick en underbar kärlekssemester.
En underbar julafton tillsammans.
Grodan var vacker tillsammans med julservisen.
Jag var så ledsen när jag skjutsat honom till tåget.
För när han kysste mig på perrongen
och sa att han älskade mig.
Då trodde jag honom.
Och jag trodde jag visste att grodan skulle bli min.
För alltid.
Men kort därefter ville inte Grodan ses längre.
Jag visste det inte då,
men han hade lånat ut sitt hjärta till någon annan.
Under en tid när jag hade en hemlighet,
som jag inte kunde dela med Grodan.
Jag vet faktiskt inte varför jag skriver det här.
Det är klart att jag vill att han ska läsa.
Jag tänker säga åt honom att läsa.
Jag är inte ledsen över att det blev såhär.
Men jag förlorade min bäste vän under sex års tid.
Eller rättare sagt,
han blev till en Groda jag inte längre kände.
Vi behövde båda gå vidare.
Det som är jobbigt idag är inte att Grodan inte var min prins,
utan att han helt enkelt inte bryr sig om sin Sommarflicka.
Man säger ju att motsatsen till kärlek inte är hat,
utan likgiltighet.
Kommentarer
Postat av: Ditte
Hehe, han passade med julservisen!
Postat av: Maria
Vaddå då, skulle du inte vilja en pojkvän som passade bra till din julservis eller???? ;)
Postat av: Hanna
Hej Maria! Hittade dig via facebook...fint skrivet!! /Hanna
Postat av: Lillens mämi
Du skriver från hjärtat förstår jag. Det gör ont!
Kommer ihåg hur du led och hur du mådde. Vill inte se dig så igen. Var rädd om dig i Umeå när jag inte är där och har en tröstande famn.
Många många kramar och jag tänker mer är du kanske tror.
Älskar dig!
Postat av: Grodan
Att tala om att man ska älska i evighet är inte det lättaste löfte. Men än har jag inte brutit det.
Postat av: Jocke Malmberg
Så bra.
Trackback