Hallelujah
Jag trodde jag visste allt.
Det trodde nog både Tjabo och jag.
Vi fnissade och skrattade hela dagen och Spikar'n.
Lurade honom att han skulle upp på högre höjder.
Överraskning på överrakning.
Jag trodde att jag hade gjort mitt.
Jag trodde att mitt ansvar för festen var över.
Att jag kunde gå ner från scenen och dansa natten lång.
Spikar'n ville tala.
Jag skrattade och satte honom på plats.
Han fick minsann lugna sig tänkte jag.
Det var ju vi som ordnade den här festen.
Men när han väl började tala
var det som om tiden stannade.
Jag visste att Tjabo aldrig ville sluta spela
och aldrig kunde sluta tjata.
Men jag visste inte att mamma hade lärt sig det.
Spikar'n ställde upp.
Och de gjorde det igen.
Save tonight.
Jag ville frysa ögonblicket.
Ett utav de största i mitt liv.
Det var många där för att dela det.
Men ändå var jag helt ensam.
Mamma och pappa: jag älskar er.
Helt fantastiskt.
Inte i Las Vegas,
inte i Västindien.
I Strövelstorps Bygdegård.
Kommentarer
Postat av: Lisa
Nu är vi tillbaka hemma igen. Och vi har varit och hämtat våran älskade Alice:)
Här har vi ca fem centimeter snö och 2 plusgrader. Hoppas att snön försvinner snabbt så vi slipper slasket...
Ha det så bra gumman!!
Miss you!
Trackback