Inget liv.
Satt en stund på Torstens igår.
Det är lustigt med min hemby.
För precis innan jag gick hemifrån,
med destination Torstens,
ringde det en kompis till min bror.
Och när jag 10 minuter senare
anländer dit
står samma kille och hänger över staketet,
pratandes med samma folk
som jag träffade där för typ två dagar sen.
Jag vet inte vad som är mest tragiskt.
Det faktum att alla går till samma ställe
eller att jag faktiskt inte har så mycket annat att göra
än att hänga där.
Jag har satt upp sommarens mål:
att ta mig igenom Guillous serie om Arn.
Och sen se filmen.
Vi får se om jag klarar av det.
Du hänger löst...
Igår hade jag världens bästa dejt.
Vi kom i tid.
Hon bjöd på mat.
Jag bjöd på bio.
Sex and the City.
Vi skrattade.
Jag grät.
Efteråt fick jag en puss.
Det var Ängeln jag träffade.
Jag frågade: "Tror du att jag någonsin blir gift?"
Hon tittade på mig: "Det är klart att du blir gift. Annars gifter jag mig med dig och då ska du få namnet Laudius-Lager".
Ängeln vet precis hur hon torkar mina tårar,
och får mig att skratta.
Idag har jag fått lätta brännskador på bröstet
och i ansiktet.
Någonstans hörde jag att det är rosigheten man vill åt.
Inte det sönderbrända, som mina kinder.
Pratade med Molle idag.
Han säger att han vill resa.
Men har har nog inte sagt det till sin flickvän,
vilket underlättar innan han försvinner i ett par veckor.
Han är ett mysterium för mig.
Jag vågar inte riktigt titta på honom,
för då vet jag att jag faller.
Ett logiskt beslut?
Shit, måste vara det första.
Telefonsamtalet
Det var minsann intressant.
Pratade med Hjärter Kung idag.
Det var så häftigt
för när jag hörde hans röst
mindes jag med ens hur hans ser ut.
Den blå färgen hans ögon har
och hur mjukt det kändes när jag smekte honom över ryggen.
Den där sista morgonen.
Det är magiskt.
Samtidigt som har tar mitt hjärta till en förtrollad värld
så blir jag till hans prinsessa.
Inte till den där Maria som satt vid fikabordet och svor igår.
Över hur jävligt han egentigen behandlat henne.
Kan ingen komma och peta hål på bubblan?
Kan ingen komma och förstöra mitt luftslott
och plocka av mig den här prinsessrollen?
Eller för all del,
plocka fram en annan prins.
Med ett riktigt slott.
Finns det syréner, tror ni?
Vi mötte Sammet i Landskrona i torsdags.
Sen begav vi oss till Ven.
Och huset där vi fick träffa Mamman och Brorsan.
Jag, Sammet och Smaragden.
Vi har spelat Casino.
500.
Plump.
Trivial Pursuit.
Läst böcker om genus och självkänsla.
Lyssnat på Fredrik Lindström och ifrågasatte den mänskliga faktorn.
Och lyssnat på Lena Andersson och ifrågasatte huruvida pojkar skulle ges blomnamn eller inte.
Mina flickor, så underbart mysigt.
Ängeln kom på besök med två vänner.
De kom, de åt och sen gick de.
Men att de ens gjorde sig besväret att hälsa på var mysigt :)
Hon är så mjuk, den där Ängeln.
Tentaresultatet skulle tydligen ligga på kurshemsidan.
Ringde och Tjabo läste för mig.
Han kom till mitt resultat och sa retsamt:
"Är du nervös nu eller?"
Sen sa han:
"Det är klart. Du är godkänd."
Jag skrek.
Och hoppade.
Sen skrek jag lite till.
Sms:ade till de som ville veta.
Och ringde till dem som jag vet att det betydde mycket för.
Vi kan om vi vill men vi kräver support! (Det gör så ont i mitt hjärta men jag vet att det går över).
Glad midsommar!
Nu drar jag till en ö.
Med väskan fylld med kläder.
Men hjärtat är tomt.
Tycker om när du tar på mig
Min första kärlek träffade jag för sex år sedan.
Vi kan kalla honom för Grodan.
Inte för att jag på något vid vill likna honom vid en groda i sig.
Utan för att han i gänget hade smeknamnet Paddan.
Och för att han blev min prins.
Jag fick tjata på honom länge.
Men sen var han fast.
Jag var fast sedan länge.
Han gav mig Arthur, Theodor och Eleonora.
Och en massa vackra ord.
Han skrev på ett kort att han älskade mig för evigt.
Och att han aldrig skulle bli hemlös,
för han hade mig.
Jag tappade bort mig själv.
Det gjorde Grodan också.
Jag flyttade och lämnade allt.
För jag trodde att om jag bara flyttade,
så skulle alla problem försvinna.
När jag upptäckte att Grodan inte älskade mig längre
blev jag skräckslagen.
Och jag tror att vår andra chans var dömd att misslyckas,
för vi gjorde det inte av kärlek.
Men vi fick en underbar kärlekssemester.
En underbar julafton tillsammans.
Grodan var vacker tillsammans med julservisen.
Jag var så ledsen när jag skjutsat honom till tåget.
För när han kysste mig på perrongen
och sa att han älskade mig.
Då trodde jag honom.
Och jag trodde jag visste att grodan skulle bli min.
För alltid.
Men kort därefter ville inte Grodan ses längre.
Jag visste det inte då,
men han hade lånat ut sitt hjärta till någon annan.
Under en tid när jag hade en hemlighet,
som jag inte kunde dela med Grodan.
Jag vet faktiskt inte varför jag skriver det här.
Det är klart att jag vill att han ska läsa.
Jag tänker säga åt honom att läsa.
Jag är inte ledsen över att det blev såhär.
Men jag förlorade min bäste vän under sex års tid.
Eller rättare sagt,
han blev till en Groda jag inte längre kände.
Vi behövde båda gå vidare.
Det som är jobbigt idag är inte att Grodan inte var min prins,
utan att han helt enkelt inte bryr sig om sin Sommarflicka.
Man säger ju att motsatsen till kärlek inte är hat,
utan likgiltighet.
Studentskivor
Jag vaknade i ett rum jag inte kände igen.
Det var ljust och fullt av kartonger.
Sen slog det mig.
Jag är ju inte på Historiegränd med Ängeln,
eller på Fysikgränd med Hjärter Kung.
Jag är ju på Kamomillgatan med Tjabo.
Jag och Syrran fikade.
Pratade om terminen som gått.
Det är så overkligt men ändå så verkligt.
Att jag bor ju i Umeå.
Och jag pluggar ju där.
Om 80 dagar iallafall.
Hanna tog studenten.
Det är så underbart med vissa människor.
Som med mina BP-vänner.
Jag träffar dem så sällan.
Men när jag träffar dem så är det så mycket kärlek.
Och vi känner varandra så väl.
Även om vi inte ses så ofta.
Vi kom till en studentskiva där en svärmor skulle dansa magdans.
Då gick vi hem,
jag och min blockflöjtslärare.
Hannas studentskiva var så underbar.
God mat, tårta, whiskey och choklad.
Och att se henne så glad.
Hon skulle till Bahnhof.
Jag rådde henne att plugga till läkare.
Sen gick jag till Joel,
Estetens bror.
När jag kommer ligger en kille och spyr på gräsmattan.
Hans mamma fick hämta honom.
Jag var så glad att jag är vuxen.
Jo, det är sant.
Jag är nog vuxen.
För det var inte okej att killen spydde på gräsmattan.
Fast jag är en liten vuxen, ingen stor sådan :)
Idag sade jag som hastigast till mina föräldrar att jag visst provat att röka.
Pappa höll på att gå i taket även om han själv har rökt i mer än 30 år.
(FÖR JAG LÄSER JU FAKTISKT TILL LÄKARE! Jo, men tack, som om jag inte fått reda på det på annat sätt eller?)
Och mamma sa att man får cancer direkt.
"Cancer Direkt - Kan jag hjälpa till med något?"
Gick förbi en kille som bor ett kvarter bort.
Vi träffades några gånger i Linköping.
Han undrade vilken idiot det var som avfyrade fyrverkerier.
Jag sa att det var mina grannar.
Och jag gick dit på efterfest.
Tentafest på Historiegränd 4B
Maria is in Ängelholm
Fick lite ont i hjärtat när vi flög in över Bjärehalvön.
Inte för att jag vill stanna i Umeå.
Men jag ville inte komma till Ängelholm heller.
Tjabo hämtade oss.
Han sa ingenting, det brukar han aldrig göra.
Men jag såg på honom att han var glad att jag var hemma.
Och att han hade saknat mig.
Och då visste jag på något sätt att det här, det kommer att lösa sig.
Det kommer att bli riktigt bra.
Vi körde till Viken för att lämna Ängeln med all sin packning.
Två kramar och jag sa att jag kommer att ringa varje kväll för att säga godnatt.
Det kommer jag förmodligen inte.
Men det känns bra att ha någon att säga godnatt till.
Jag lämnade mina väskor och gick till Lillen.
Hon blev glad. Men nervös för att jag kom.
Hon är min mormor men kallas för Lillen.
För intill mig och Tjabo är hon så liten att hon nästan inte syns.
Lillen har en syster som har dragit henne till Kronofogden.
Bisarr historia som jag bara kan skratta åt.
På vägen hem gick jag förbi ett hus som jag tittat många gånger på.
Det visade sig att det var dit som Luddes mamma hade flyttat.
Jag har inte sett henne sen jag var liten.
Hon blev glad över att se mig,
bjöd in mig till deras uteplats.
Sen pratade vi en massa minnen.
Hon sa att Ludde och hon pratade om mig bara för någon vecka sedan.
Då hade han sagt att det var så bra med mig, vi hade liksom alltid varandra.
Från lekis till högstadiet.
Det är så lustigt.
För Ludde har satt så många spår i mitt liv utan att egentligen veta om det.
Det är därför jag varit så fascinerad av Ungern.
Och bara för några veckor sedan så berättade jag för Honom om den dag då jag och Ludde plockade med oss en liten igelkottsunge hem i en cykelhjälm.
Och Luddes mamma blev jättearg.
Jag lämnade mitt nummer till Luddes mamma.
Hon skulle ge lappen till Ludde imorgon.
Jag skrev på lappen att det vore så roligt att ses.
Det hoppas jag att han också tycker.
För jag har undrat så många gånger.
Jämförelser
Jag önskar att vi kunde ha en lika okomplicerad relation som våra vänner.
Så att vi kunde träffas.
Dricka vin.
Och skratta hela natten.
Jag skulle vilja ha det som dem.
Fast jag skulle aldrig vilja byta den "kärlek" vi har mot någonting annat.
Det är så lustigt.
En person har varit en så stor del av ens liv.
Och nu är han borta.
Och här sitter jag, helt lämnad.
Kan inte tänka på så mycket annat.
Kan inte prata om så mycket annat.
Och du har rest bort.
Du befinner dig på en plats där jag inte får något rum.
Där livet förmodligen är lättare än det är här.
Jag längtar, tänker och funderar.
Och du har inte ens hört av dig.
Casegrupp 12 VT08
Idéer
Idag vaknade jag. Sen har jag inte gjort så mycket mer.
Smaragden och jag har tittat på program om hur man hittar en man.
När man levt utav TV så länge har man förlorat uppfattning om vad som är bra.
Jag har en massa bra idéer.
Det som är bra med idéer är att de håller en igång.
Tankarna flödar.
Hjärtat slår.
Sen får vi se vilka av idéerna som blir verklighet.
Jag och Ängeln försökte få middagsgäster.
Det gick dåligt men vi har ju varandra.
Mysigast i världen.
Vi grillade lax med citroner och kokte nypotatis.
Eller, Ängeln gjorde det där, jag satt vi datorn och duschade.
Fast lite cred får jag för att jag diskade iallafall.
Imorgon bär det av.
Sen får vi se vad som händer.
Framtiden är oviss.
Men otroligt spännande.
Hallåååå
Vaknade kvart i tolv.
Nej, där ljög jag. Kvart i elva kom det hantverkare hit för att byta vårt trasiga fönster. Det blev bra. Men de glömde att låsa efter sig.
Jag och Ängeln har städat hela dagen.
Och gått som Bagladies genom Ålidhem.
Men det gör ingenting.
För nu får vi bo ihop.
I ett hem där Herr Ågren inte kommer inte.
Och inte Du heller, om inte förutsättningarna är annorlunda.
För jag vill inte må dåligt.
Där jag ska sova.
Där jag ska leva.
I det som blir mitt hem ska bara finnas trygghet.
Vi var på Origo och tittade på fotboll.
Heineken.
Sverige vann.
Då blev det efterfest.
Göteborgaren kom över.
Vi bjöd på allt vi hade.
Skånsk buffé.
Historiegränd
Idag har jag sagt hejdå till Franzi. Varför tog jag mig inte mer tid att umgås med min korridor?
Idag har också varit Flyttdagen. Ängeln lånade en vagn hos Bostaden. På den lade hon en madrass och sen turades vi om att köra varandra på vägen till Fysikgränd.
Ibland känner jag mig fånig.
Som när jag tänker på att jag letar efter någon som vill lösa Melodikrysset med mig. Och lyssna på Sommarpratarna på P1. Och diskutera kring hur saker och ting ska organiseras i kökskåpen. Och i garderoberna. Tur att du finns, Ängeln. Fast jag tror nog att Smaragden har större intresse av organisation än du har :)
Historiegränd.
Wow.
En termin har gått.
Jag har lyckats att strula till mig känsloliv.
Men jag har också lyckats med att träffa underbara människor.
Till och med en person som jag vill bo med. Och som faktiskt vill bo med mig. Men hon vill inte lösa Melodikrysset, det slår jag vad om.
Ikväll har vi haft lite inflyttningsmys här på adressen. Öl och Geni. Det är allt som krävs i goda vänners lag.
Finns det sommarstugor i Norrland?
I torsdags skrev jag min allra första tenta på läkarprogrammet.
Wow.
Jag är som vuxen. Fast ändå inte.
Sen hade vi gårdsfest.
Det var en jäkla fest med 47 av våra klasskamrater säger Danne som räknade dem på fyllan.
Men vi var många, det kan jag intyga.
Det kom T2:or också.
De tog med sig öl.
Men festen slutade relavtivt tidigt. Jag gick och mötte Honom så att vi kunde vara tillsammans den allra sista natten. Det var mysigt, ångestfyllt och hjärtekrossande. Men ändå låg det någon form av lugn i rummet. Det som var allra jobbigast var att jag inte såg honom innan han stängde dörren bakom sig. Jag hade inte satt i mina linser.
I lördags bar det av till Josefs sommarstuga med casegruppen. Mysgruppen! Jonas satt på klipporna, drack sin öl och sa att det minsann inte hördes ett enda brummande fastän man lyssnade ordentligt. Josef plockade upp lite mossan och erkände att han brukat leka Turtles och låtsas att mossan var pizza.
På natten gick vi på T11:ornas examensfest. Fem T1:or glider in på ett tomt dansgolv, röjer loss och helt plötsligt gick det knappt att röra sig på dansgolvet. Betyder det att vi dansar bra eller att vi ännu bara är oförstörda T1:or som fortfarande kan ha roligt?
Semester
Mamma och pappa ringde. De låg på stranden. I Monte Carlo.
Här sitter jag med Essential Biologi of The Cell.
Kul.
Men jag sitter i kepshuset.
Det är aningen roligt.
Med bara 2,5 pluggtimmar kvar.
Sen blir det mys.
Och att tänka på någonting annat än spänningsaktiverade jonkanaler.
Smaragden skulle lägga alkoholhaltiga drycker på kylning imorse. Men inte vin för hon räknar med att vara törstig och då blir hon alltför onykter.
Jag skrattade och sa att det var helt fel approach till en tentafest.
Har hans hjärta fotspår från mig?
Smaragden och jag sitter och pluggar. Jag vill jämföra NMR och röntgenkristallografi. Det är lika värdelöst som det låter. Men det kan komma på tentan.
Idag har jag gjort två saker som fick mig att gråta. Jag vet inte om det är fel på mig eller om jag bara är helt fucked up just nu. Det mesta har blivit ett enda kaos.
Jag trodde att jag skulle bo på Nydala terminen ut. Men det var så oärligt, så falskt. För att kunna komma ifrån det här med lite värdighet och förhoppning om hösten så var jag tvungen att ta mina saker och gå. Men han lät mig inte gå gråtandes därifrån. Det gillade jag.
Och Björnen fick sin present idag. Han blev lycklig som ett barn. Vände, vred och tittade på den där väskan.
Man slutar aldrig att älska människor, bara så att du vet. Men man hittar andra människor att älska. Människor som inducerar nödvändiga konformationsförändringar för att man ska vara aktiv i sin nya miljö.
Jag är en kärleksligand med lokal verkan som jagat en receptor hela våren. När ska jag få inducera gentranskription?
Idag har jag gjort två saker som fick mig att gråta. Jag vet inte om det är fel på mig eller om jag bara är helt fucked up just nu. Det mesta har blivit ett enda kaos.
Jag trodde att jag skulle bo på Nydala terminen ut. Men det var så oärligt, så falskt. För att kunna komma ifrån det här med lite värdighet och förhoppning om hösten så var jag tvungen att ta mina saker och gå. Men han lät mig inte gå gråtandes därifrån. Det gillade jag.
Och Björnen fick sin present idag. Han blev lycklig som ett barn. Vände, vred och tittade på den där väskan.
Man slutar aldrig att älska människor, bara så att du vet. Men man hittar andra människor att älska. Människor som inducerar nödvändiga konformationsförändringar för att man ska vara aktiv i sin nya miljö.
Jag är en kärleksligand med lokal verkan som jagat en receptor hela våren. När ska jag få inducera gentranskription?
Mysgruppen
Det är som är bra med Umeå är att vi jobbar i casegrupper.
Det betyder att man nästan när som helst kan ringa sina casevänner. Och fråga om amyloida sjukdomar, proteinveckning eller varför man ens ska plugga.
MIn grupp är jättebra. Där är ingen dålig. Även om det finns de som är bättre än de andra. Men aldrig att någon skrattar för att vara elak. Eller säger någonting för att trycka ner någon. Vi har till och med bestämt att vi ska åka ut til Josefs stuga efter helgen. Vicky får det lite stressigt. Men hon sa att hon tyckte att det var värt det.
En gång mådde jag dåligt. Då ville jag inte prata med dem. Men jag sa att hallå, vi måste ha en casekram. Då reste vi oss alla upp och stod i en ring och kramades. Det var lite udda. Men väldigt mysigt.
Detta inlägget är tillägnat min casegrupp VT08. Min första riktiga casegrupp. Mysgruppen. Ni är guld värda. Utan att ni vet om det så motiverar ni och får mig att bli glad och tacksam över att jag får vara här i Umeå.
Josef, Erik, Vicky, Jonas och Karin.
Inte okej.
Inte okej.